Verklighet...

Så har skolan börjat igen... Suck!
Det känns som en evighet sen de där underbara dagarna på Katrinebergs Folkhögskola. Då vi skapade oss en värld som bara var vår. Ingen kan nånsin ta de minnena ifrån oss.
Ni känns så långt borta, men jag har er ständigt i mina tankar, och på så sätt lyckas jag härda ut i skolans ytlighet...
Jag saknar er, och tänker på er.


anna