Otroligt men sant!

Boken levererades precis till mitt kontor! Ska skicka iväg dem så fort jag rotat upp era adresser igen! Den är jättefiiiiin :)

Ett år

Hej.

Hur kan tiden gå så fort?? Känns egentligen dumt att ställa frågan, man vet ju egentligen... Men jag kan inte få in det i min femtonåriga skalle.
Det är den 4:e augusti idag. En månad sen jag konfirmerade mig och blev vän med Gud. Och - det ofattbara -

Ett år sen skrivarlägret började.

Det känns snarare som att det hände för en månad sen.
Minns ni fortfarande?

Hur vi satt där på Katrineberg och präntade ner våra själar på papper. Hade världens bästa morgongymnastik. Såg på film om kvällarna. Lekte. Levde. Andades.
Det var så fint.
Vart tog ni vägen sen? Jag saknar er alldeles för mycket. Jag drömde i natt om att jag åkte tillbaka till Katrinebergs folkhögskola och letade efter er. Men ni fanns inte där. Det var nya läger och tiden hade gömt våra minnen i trädens bark, i väggarna, i allt. Skriver ni fortfarande? Hur mår ni? Har någon av er varit/ska vara/är på det här årets skrivarläger? Jag valde i alla fall att inte åka, rädd för att minnena skulle tyna bort ännu mer då. Rädd för att det inte skulle vara lika bra. Rädd för att förstöra magin som var då.

Jag vet att jag har skrivit det här ofta på bloggen, men jag ska aldrig aldrig aldrig aldrig glömma er. Inte heller härliga Cannie, Thomas, Pär och Anna. Ni fina varelser som fick mig att inse att jag är bra. Och det är ni också.

Och bara för att det har gått ett år sen världens underbaraste vecka, ska jag nu lägga upp en namnlös dikt-nånting. För att ni ska få läsa nånting alldeles nytt av mig, för att visa att jag fortfarande har skrivlust. Eller nåt. Hope you like it :)

Oändliga kramar på er alla!

//Anna

Efteråt.

saknad efter kärleksminuter

molande

vill mer

dela försiktiga hemligheter

igen

på den sneda bryggan i

prunkande försommargrönska

men man ska aldrig göra likadant igen aldrig

försöka samma

bra

då blir det

skavsår

så.

de bara ligger

naturens tystnadsplikt och

häftiga andetag

nakenhud

svettpärlor och tomhet

bli i mig igen vi ska inte

ha mellanrum

mellan

oss.

flanellskjorta över

frusen ryckning

fnissande trevande bland

trassligt hår och gamla jeans och

vi kanske skulle ta och

skavsår

när tågbiljett

i ficka mitt i

kärleken

ramlar ut mellan plankor.

verkligheten finns fortfarande finns

den inte finns ja... jo...

ont

nej.

kom, inte än, vi kan väl leva istället för att

springa

ALLTID MÅSTE DU

måste du?

flanellskjortan skriker

hopkurad

vända ryggen mot

kärleken men

armar om.

värma om.

bubblor i örat

mjuk

vi

har ännu

tid vi kan

famla runt i vattnet gräset vi kan

leka påklädning

sen cykla ut i natten vi kan

plocka stjärnor om du vill

vi kan

fästa dem i ditt hår och bara älska

skavsår

det

går

fler tåg men bara ett till

kärleken.

ska du med?

flanellskjortan är röd med

rutor och -

pianohänder

boken!

Ha! Tro det eller ej men boken är inskickad till tryck idag! Om ett par veckor bör den dyka upp i er brevlåda :)
Ledsen att det tagit sån tid - men bättre sent än aldrig liksom

Anmäl dig till Skrivkramp09!

HÄR!

sneak peak...

... om man ändrar ett tecken i denna bloggs webbadress så kan man snart få info om nåt nytt och spännande!

Min blogg

Hej alla fina :)

jag startat en egen blogg
med lite av varje.

läs gärna och kommentera ännu gärnare

kram på er!

TOPPENTJEJEN.BLOGSPOT.COM

/hälsnigar isabellll

Gruppbilden!

Det tog tid, men nu är den här! Men i oredigerat skick så ignorera kvalitén! :)

gratis skrivarkurs på sportlovet!

Missa inte Sesam - skriv en hel dag! 20 februari i Halmstad. Gratis skrivarkurs för alla mellan 15-20 år (sorry Pär! Du får vänta ett år eller två!)

Anmälan till mig! :) unga[punkt]vuxna[at]halmstad[punkt]se

Kram
Anna

Lydig flicka

Jag äter godis jag vanligtvis inte tycker om
Godis som är veckor gammalt
hårt och smuligt
Som smakar lite för sött
lite för konstgjort

Men det spelar ingen roll

Jag lyssnar på musik som är
ganska dålig
Skräniga trummor och spretiga gitarrer
röster som sjunger i brist på bättre
och passionen brister men

Det spelar ingen roll

Och jag är uppe för länge och
sover för länge och
missar större delen av dagen och
motionerar för lite och
äter för oregelbundet

Men det spelar ingen roll
alls

För
Varje tugga jag tar
varje ton jag hör
varje sekund jag är vaken
Påminner mig om dig och

gör mig lycklig

---

Mitt ögonblick idag, en bra dag. En i mängden för dom är många nu, de bra dagarna. Lovisa är lycklig och förälskad. Lyckligt förälskad, förälskat lycklig. Sådär som man nästan inte får vara. Som man inte tror att man kan vara. Som man unnar hela hela världen att vara.

Jag tänker ofta på lägret och på er, och det är väldigt fina tankar. Alltid. Lilla Anna träffade jag igår och hon var lika söt som vanligt, såklart. :) Vi var överens om att våren eller sommaren borde äras med en sammankomst. För det är så många fina människor som det är svårt att hålla kontakten med, men som man ändå vill träffa. Eller hur? Ja? Jo? Vi kan sitta här på ett fält och äta pannkakor, med jättemycket sylt på eller kanske bananer och chokladsås. Och skriva. Och läsa. Och bara vara liksom.
Ja?

Ta hand om er :)

Inpass från en gammal goding?

Varför vi inte hör av oss är väl för att vissa har liv.
Inte för att säga att jag har det *host host*
Men efter att noga ha betraktat verkligheten genom
glasfönster i några år nu har jag kommit fram till att
människor beter sig på besynnerliga sätt.

Jag, till exempel, känner konstant att andra uppfattar
mig som jobbig. Huruvida det finns någon sanningshalt i detta
vet jag inte det spelar nog heller ingen roll.

Missförstå mig rätt. Men jag har två förslag på svar på ställd fråga.

1. Antingen har folk glömt bort bloggen och läser sådär
någon gång ibland och kanske inte vill skriva då

2. Eller så läser man då och då men vill inte skriva

Därför att ingen annan gör det.

Har jag glömt något svarsalternativ?
Klart; att man inte vill, att man tycker att skrivande är för knasiga tomtar
under trappen med vardagsneuroser
att man inte tror att någon annan skulle intressera sig för det man skriver-FEL!!!
(Alla kan skriva tycker jag)
att man inte kommer på något - även det händer ju den bäste

Tills dess att någon annan skriver något, ett ord, vad som helst,
tänker jag vänta. Ett litet socialt experiment.

Ett annat är det här.

JAG VILL OMEDELBART HÖRA GÅRDAGENS ÖGONBLICK!
Hur ser era liv ut just nu?

För att inleda:

Det är något med ljuset
det känns som man var liten
det känns som snöra på sig nya skor
ut och springa
ROLIGT och SKÖNT
ta av sig jackan för att dra upp tröjan och sola utanför gympasalen
stå i pirogkö utanför matsalen
spela hoppa kråka och likleken
det är något med doften
av träden i kontrast med ljuset
och grusgårdar
och vattenträd
och liljetrådar
jag vill hoppa studsmatta med någon
jag vill hoppa hage på alla skolans tak
ingen klocka ringer mer
ingen skola snart vi ser
men våren finns fortfarande
kommer lika starkt som den gjorde då
jag hade bara glömt det

Annatext. Om jag inte hade
vänt på stenen grodan boll
Sjalen trång och gulen sol
Vem vet vad som händer

Ps. Fråga till Anna, kan man få lite bilder mejlade till en från skrivarlägrena? Gruppbilden ser ju så liten ut på håll. Kram Isabel

"Det var längesen vi sågs...

... varför hör vi aldrig av oss?"

Fick en snilleblixt för att få mer action på bloggen!
Jag vill läsa texter från er som börjar med orden "Om jag inte hade..."

Hihi, jag vääääääääntar! :)