Varför vi inte hör av oss är väl för att vissa har liv.
Inte för att säga att jag har det *host host*
Men efter att noga ha betraktat verkligheten genom
glasfönster i några år nu har jag kommit fram till att
människor beter sig på besynnerliga sätt.
Jag, till exempel, känner konstant att andra uppfattar
mig som jobbig. Huruvida det finns någon sanningshalt i detta
vet jag inte det spelar nog heller ingen roll.
Missförstå mig rätt. Men jag har två förslag på svar på ställd fråga.
1. Antingen har folk glömt bort bloggen och läser sådär
någon gång ibland och kanske inte vill skriva då
2. Eller så läser man då och då men vill inte skriva
Därför att ingen annan gör det.
Har jag glömt något svarsalternativ?
Klart; att man inte vill, att man tycker att skrivande är för knasiga tomtar
under trappen med vardagsneuroser
att man inte tror att någon annan skulle intressera sig för det man skriver-FEL!!!
(Alla kan skriva tycker jag)
att man inte kommer på något - även det händer ju den bäste
Tills dess att någon annan skriver något, ett ord, vad som helst,
tänker jag vänta. Ett litet socialt experiment.
Ett annat är det här.
JAG VILL OMEDELBART HÖRA GÅRDAGENS ÖGONBLICK!
Hur ser era liv ut just nu?
För att inleda:
Det är något med ljuset
det känns som man var liten
det känns som snöra på sig nya skor
ut och springa
ROLIGT och SKÖNT
ta av sig jackan för att dra upp tröjan och sola utanför gympasalen
stå i pirogkö utanför matsalen
spela hoppa kråka och likleken
det är något med doften
av träden i kontrast med ljuset
och grusgårdar
och vattenträd
och liljetrådar
jag vill hoppa studsmatta med någon
jag vill hoppa hage på alla skolans tak
ingen klocka ringer mer
ingen skola snart vi ser
men våren finns fortfarande
kommer lika starkt som den gjorde då
jag hade bara glömt det
Annatext. Om jag inte hade
vänt på stenen grodan boll
Sjalen trång och gulen sol
Vem vet vad som händer
Ps. Fråga till Anna, kan man få lite bilder mejlade till en från skrivarlägrena? Gruppbilden ser ju så liten ut på håll. Kram Isabel
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Mäh! Skrivkramp ÄR ju livet! ;)
Foton kan nog ordnas, ska kolla läget!
Isabel - du har så rätt, så rätt. Och jag vill också veta hur allas liv ser ut nu och jag vill skriva om mitt! Det kliar i fingrarna och jag vill så gärna... Men kommer inte på nåt bra. Och så känner man sig skrytig och tycker att man redan har lagt in för många texter...
Men - en dag när jag har tid kanske det kommer en hyfsad text från mig. Vi får se.
Kram på dig, Isabel! :D
Slå mig! Jag ska skriva snart, typ nu om jag inte skulle besöka min farmor och äta middag nu. Sen, efter middag. Lovar.
hej alla. Eftersom jag fortfarande inte har något konto här och heller inte känner vidare lust att skaffa ett så skriver jag detta i en kommentar..
Här är ett ögonblick från föregående helg: (jag skriver dem fortfarande VARJE DAG och har gjort det sedan skrivkramp 2007... (kalla mig galen om ni vill:P)
hursomhelst, här är det från 8 mars 2009
Du frågade efter mig. Du ville att jag skulle följa med. Du sa att jag var underbar. Jag gråter över dig.
Du skickade mig den här låten. Jag vann över dig i ett turbaserat spel. Du väntade på mig. Jag gråter över dig.
Vi gick tysta tillsammans. Båda med rosslande hosta. Du klagade på regnet. Jag gråter över dig.
Jag vill inte sitta här. Det jag vill kommer aldrig att hända. Du är för långt borta. Jag gråter över dig.
hoppas alla har det fint. skulle också gärna vilja se lite bilder..
/karin
Skicka en kommentar