Lydig flicka

Jag äter godis jag vanligtvis inte tycker om
Godis som är veckor gammalt
hårt och smuligt
Som smakar lite för sött
lite för konstgjort

Men det spelar ingen roll

Jag lyssnar på musik som är
ganska dålig
Skräniga trummor och spretiga gitarrer
röster som sjunger i brist på bättre
och passionen brister men

Det spelar ingen roll

Och jag är uppe för länge och
sover för länge och
missar större delen av dagen och
motionerar för lite och
äter för oregelbundet

Men det spelar ingen roll
alls

För
Varje tugga jag tar
varje ton jag hör
varje sekund jag är vaken
Påminner mig om dig och

gör mig lycklig

---

Mitt ögonblick idag, en bra dag. En i mängden för dom är många nu, de bra dagarna. Lovisa är lycklig och förälskad. Lyckligt förälskad, förälskat lycklig. Sådär som man nästan inte får vara. Som man inte tror att man kan vara. Som man unnar hela hela världen att vara.

Jag tänker ofta på lägret och på er, och det är väldigt fina tankar. Alltid. Lilla Anna träffade jag igår och hon var lika söt som vanligt, såklart. :) Vi var överens om att våren eller sommaren borde äras med en sammankomst. För det är så många fina människor som det är svårt att hålla kontakten med, men som man ändå vill träffa. Eller hur? Ja? Jo? Vi kan sitta här på ett fält och äta pannkakor, med jättemycket sylt på eller kanske bananer och chokladsås. Och skriva. Och läsa. Och bara vara liksom.
Ja?

Ta hand om er :)