Otroligt men sant!

Boken levererades precis till mitt kontor! Ska skicka iväg dem så fort jag rotat upp era adresser igen! Den är jättefiiiiin :)

Ett år

Hej.

Hur kan tiden gå så fort?? Känns egentligen dumt att ställa frågan, man vet ju egentligen... Men jag kan inte få in det i min femtonåriga skalle.
Det är den 4:e augusti idag. En månad sen jag konfirmerade mig och blev vän med Gud. Och - det ofattbara -

Ett år sen skrivarlägret började.

Det känns snarare som att det hände för en månad sen.
Minns ni fortfarande?

Hur vi satt där på Katrineberg och präntade ner våra själar på papper. Hade världens bästa morgongymnastik. Såg på film om kvällarna. Lekte. Levde. Andades.
Det var så fint.
Vart tog ni vägen sen? Jag saknar er alldeles för mycket. Jag drömde i natt om att jag åkte tillbaka till Katrinebergs folkhögskola och letade efter er. Men ni fanns inte där. Det var nya läger och tiden hade gömt våra minnen i trädens bark, i väggarna, i allt. Skriver ni fortfarande? Hur mår ni? Har någon av er varit/ska vara/är på det här årets skrivarläger? Jag valde i alla fall att inte åka, rädd för att minnena skulle tyna bort ännu mer då. Rädd för att det inte skulle vara lika bra. Rädd för att förstöra magin som var då.

Jag vet att jag har skrivit det här ofta på bloggen, men jag ska aldrig aldrig aldrig aldrig glömma er. Inte heller härliga Cannie, Thomas, Pär och Anna. Ni fina varelser som fick mig att inse att jag är bra. Och det är ni också.

Och bara för att det har gått ett år sen världens underbaraste vecka, ska jag nu lägga upp en namnlös dikt-nånting. För att ni ska få läsa nånting alldeles nytt av mig, för att visa att jag fortfarande har skrivlust. Eller nåt. Hope you like it :)

Oändliga kramar på er alla!

//Anna

Efteråt.

saknad efter kärleksminuter

molande

vill mer

dela försiktiga hemligheter

igen

på den sneda bryggan i

prunkande försommargrönska

men man ska aldrig göra likadant igen aldrig

försöka samma

bra

då blir det

skavsår

så.

de bara ligger

naturens tystnadsplikt och

häftiga andetag

nakenhud

svettpärlor och tomhet

bli i mig igen vi ska inte

ha mellanrum

mellan

oss.

flanellskjorta över

frusen ryckning

fnissande trevande bland

trassligt hår och gamla jeans och

vi kanske skulle ta och

skavsår

när tågbiljett

i ficka mitt i

kärleken

ramlar ut mellan plankor.

verkligheten finns fortfarande finns

den inte finns ja... jo...

ont

nej.

kom, inte än, vi kan väl leva istället för att

springa

ALLTID MÅSTE DU

måste du?

flanellskjortan skriker

hopkurad

vända ryggen mot

kärleken men

armar om.

värma om.

bubblor i örat

mjuk

vi

har ännu

tid vi kan

famla runt i vattnet gräset vi kan

leka påklädning

sen cykla ut i natten vi kan

plocka stjärnor om du vill

vi kan

fästa dem i ditt hår och bara älska

skavsår

det

går

fler tåg men bara ett till

kärleken.

ska du med?

flanellskjortan är röd med

rutor och -

pianohänder