Tack!

Nu har det gått några dagar sedan jag lämnade lägret, och det känns verkligen tomt i hjärtat. Jag trodde ärligt talat inte på måndagen den 4e augusti att det skulle bli svårt att åka därifrån. Men, vad fel jag hade! Ni skulle bara veta hur mycket jag grät på bilresan hem i torsdagskväll. Och jag kommer aldrig att glömma alla varma kramar jag fick innan jag åkte, mitt hjärta fylldes med tacksamhet! Ni alla, tillsammans, är beviset på att underbara människor finns. Och tack till de underbara ledarna Anna, Thomas och Pär. Anna med sin kamera överallt, Thomas med sin enorma energi och Pär med sina kommentarer, haha. Och författaren Cannie Möller är verkligen en av de finaste människorna på denna jord, hon inspirerade mig något otroligt dessa dagar, inte bara till att skriva, utan också till att LEVA. Stort tack till Sofia också, som jag delade rum med. Du är fantastisk hjärtat. Tack för att ni alla finns, och för att ni delade med er av era texter. Glömmer er aldrig.