Trasig ängel

Det står en ängel i dörren. Kläderna är vita. Inte så där halvvita, sjaskigt gulaktiga, utan vita. Snövita. Rummet badar i ljusstrålar, bländar den som andas liv. Tid existerar inte längre.
Ängeln vajar till av en vindpust från det öppna fönstret. Nära att falla. Så skör...
Allting är ljust, vitt.
Men hon ler inte.
Håret är tovigt och inte som det brukar vara. Vingarna är tilltufsade och svagt grå. Snöslask.
Kan änglar gråta?
Munnen hänger på en skör tråd, kommer brista snart. Då spricker världen. Tårarna bildar avtryck i snön, fotspår. Trampad på. Söndertrasad. Uppriven innifrån.
Ett rivmärke på halsen, floder av guld strömmar iskallt ner över armen. Inget varmt och rött.
En kniv skär genom luften, och vinden griper tag i tyllgardinen.
Tusen bitar...
Nyss fanns det en blomma i en vas.
Nyss fanns det ett liv.
Nu är fotspåren översnöade.



/anna